Så var Julen över och visst känns det skönt! Som att lägga av sig en tjock och dammig kofta av vintern. En kofta invävd med gamla, mer eller mindre tråkiga traditioner och mossiga måsten för att alla ska kunna känna julstämning. Jodå, jag gillar julen. Jag uppskattar att ljuset kommer tillbaka alltmer efter Jul, att varva ner efter en lång höst, att umgås med kära, att se barnens glädje över en lyckad julklapp, att dricka egenkryddad snaps och att det doftar av vita hyacinter i hela huset, men jag är inget större fan av traditioner.
För varje år som går känner jag lusten tillta att bara skita i det mesta. Att bara ge max vars en julklapp, att INTE äta julmaten som egentligen är grymt efterbliven i Sverige. Jag menar sylta, skinka och prinskorv!!! Va? När det finns så mycket annat gott att äta!
Att inte se Kalle Anka efter 35 års bänkande vid Tv: klockan 15. Måste erkänna att vi redan struntar i Kalle och tar en långpromenad mellan kl 15-16. Bästa tiden då inte många rör sig utomhus och man hejdlöst kan traska runt och glo in i andras julsprängda hus.
Granen som tar sjukt mycket plats kunde lätt ersättas av ett krus med granris. Betänk vad många barn blivit gladare av att tagga ner på Julen så att deras föräldrar kan hålla sig nyktra. Ny statistik säger att vart fjärde barn firar sin jul med någon förälder som blir alltför påverkad av alkohol. Det blir många barn det!
Nej, jag vädrar redan vår i luften och njuter av den varma vintern utan snö. Det känns hoppfullt att snart lämna ett 2013 bakom sig med sikte på ett okänt och spännande 2014. Ikväll äter vi lutfisk med kryddpeppar och skirat smör. Så ljuvligt gott efter all fettstinn och tung julmat. Visste ni att det finns Lutfiskens vänner i Sverige och lutfiskens dag som i år var den 4/11. Jag älskar en god bit långa och det är det många som gjort under de 500 år som vi ätit lutfisk i Sverige. En lång tradition må det tyckas, eller bara en bit god fisk helt enkelt.
