Så är det! De är mina hjältar, alla dessa kämpar som dagligen sliter med skolmaten. Näringsberäkning, hygien och stress. Att skala 75 morötter och inse att det återstår 100. Frusna fingrar som strimlar kycklingen och tungt, tungt, tungt med alla lyft. Uppaketering av enorma mängder med varor varje vecka, tunga vagnar med skräp till soprummet, skrubbning av stenhårda golv och stekfett som stänker dig rakt i facet om du har otur när du bryner färs eller går loss på kilovis med bacon.
Men de är mina hjältar som varje dag ser till att maten serveras i tid till 320 hungriga barn och vuxna. Som varje dag bakar hundratals bröd, bullar och gifflar. Surdegsbakar och smäller ihop pizzabullar till veckans mellanmål. Som varje dag står för ett varierat innehåll till dagens skönaste stund av samling kring måltiden.
Man tror att det finns maskiner till allt, men det är du som är maskinen.
Man tror att maten får kosta, men det gäller att skapa bra mat inom budgeten.
Man tror att matlagning är glamour och finlir, men det är städ, disk och så väldigt mycket annat.
Man tror att boxen på hyllan skulle kunna gömma en vinbag in box, men inser att det är soja bigtime.
Man tror att vatten finns i kranen, men lär sig snabbt att det finns vatten överallt, hela tiden.
Man tror att huvudvärken kommer av axlarna som stramar, men inser att fläkten från nerkylningen, diskmaskinens ständiga slammer och luftkonditioneringen fyller hela köket med väsande oljud.
Man tror att skolmåltidspersonal bara lagar falukorv och makaroner, men de drömmer om så mycket mer.
Man tror att man hinner baka en eftermiddagskaka till personalen, men inser att all specialmat tar enorma resurser. Vegetariskt, vegan, laktos och gluten. Barn som alltid bara äter pasta, barn som ska ha en sked pulvermos och så dem som inte äter fisk.....vi är sannnerligen alla olika och det tar sin tid.
Efter två veckors arbete med skolmat har jag full respekt för de skolkök som lagar bra mat från grunden. Svenskt kött, inga konstiga tillsatser, hemlagad mos, vegetarisk mat varje vecka och så lite mat som möjligt ska kastas. Att hela tiden tänka i nästa led, vad kan vi göra för att inte slänga bra mat?
Det enda jag saknade var riktigt smör och grädde, mer ekologiska produkter och knivar som inte är slöa. Men på det stora hela en mycket positiv upplevelse, vällagad mat och träningsvärk i högerarmen av allt hackande, strimlande och delande.
Skolmaten är jätteviktig och ibland den enda lagade mat som barnen får i veckorna. Här finns möjligheter för alla att få prova olika mat, annorlunda smaker och samtidigt få ny energi att orka skoldagen ut. Måltiden samlar och stärker gemenskapen och ger en enormt viktig möjlighet till paus i en välfylld skoldag. Heja alla skolkök! Möjligheterna är enorma om man kan och vill!
Kommentera