Så om jag ska granska mitt samvete är han den av de tre som växte upp i en av mina svaghetsperioder i köket. Som nybliven tvåbarnsmamma hamnade jag i färdigmatsträsket. Om än en kort period, så dock Mamma Scan och lite lite pulvermos då och då när man stressat skulle hinna vardagen. Just i denna tid hamnade min lille pojke och han är också den som idag, elva år senare, älskar sin Mamma Scan och först nu kan äta mina hemlagade köttbullar utan att tvinga sig.
Så häromdagen kom chocken över hans motvilja till hemlagad bea och jag fick åter en lätt ångest över mitt förfall i köket 2004. Har jag månne förstört honom för all framtid?
Men det är aldrig för sent att ta tag i sitt skafferi och vad som stoppas däri. Hela Sverige har ju ändrats ganska radikalt under 2000-talet och fram till dagens nästan hypade kökstrender med syrade grönsaker, hemodlad broccoli, egenkokt havtornsmarmelad och självplockad ekologisk potatis hos närmsta gårdsbutik. En lätt stress över att allt ska vara så perfekt kan lätt lägga sordin på köksglädjen. Det känns dock befriande i jakten på den perfekta måltiden, att trösta sig med att alla har vi varit där. Alla har någon gång bjudit en fusksoppa till förrätt och dolt den med nypillade räkor, grillat en flintastek i brist på fantasi, eller gladeligen stoppat i sig sex chicken nuggets och därtill elva e-nummer. Det gör ju inte hela världen om man bara vet med sig att ibland är fiskpinnar i tortillawrap med sallad, majonäs och kapris är sjukt gott! Ät det när ingen ser så har ingen skada skett!
Kommentera