Jag mår som bäst vid spisen! Jo, det är sant, eller när jag hänger tvätten utomhus i solsken, eller när jag skördar egen grönkål till pastasåsen och plockar en handfull hösthallon på vägen in. Ja, det är ibland de ytterst små sakerna i livet som ger mening och substans. Som att steka pannkakor.
Minns hur jag kom hem från skolan och mamma hade stekt pannkakor i det pastellgula stekjärnet, som lever än idag, och hur frasigt smörknapriga kanterna blev runt pannkakan. Pannkakorna levde i symbios med den trygga barndomen och ett välkomnande hem.
Därför känner jag mig alltid som den goda modern vid spisen, hemma med fötterna på jorden och serverandes barnen pannkakor tills deras magar värker av nöjdhet. Man är helt enkelt en bra mamma när man steker ett gäng pannkakor åt ungarna.
Höstlovet har gett några dagar ledigt och jag har verkligen njutit av tiden. Vi hade planer på att åka iväg till någon stad, shoppa lite och gå på kondis, men vi kom aldrig iväg. Ingen var egentligen särskilt angelägen. Vi ville bara få vara HEMMA och äta obegränsat med pannkakor!
