Har länge haft svårt för italienska rödviner. Ända tills vänner introducerade några riktiga mustiga saker som Allegrini och andra mer smakrika distrikt. Ja jag vet, Amarone spottar man inte i ansiktet och inte prisvärda Il Nostro heller. 
Men ikväll är vi tillbaka på ruta ett, till syrliga, tunna, snorkiga och så när på att slå ut i gräsmattan viner.
Lupi Reali är i min gom ett räligt vin som sannerligen inte väcker några livsandar. Vidrigt till maten och ännu värre utan. Här hjälper inga ekologiska tricks 
Tack o lov smakade mannens Bolognese ljuvligt!
 
 
 
Italien,

Kommentera

Publiceras ej