När jag mötte min man gjorde vi snart gemensamma drömmar att förverkliga, som den om Toscana.
Vi tänkte resa dit, skaffa oss kunskaper om Italien och möjligtvis köpa en vacker sommarbostad i en genuin liten by med vinrankor runt huset och nära den lokala matmarknaden, full av hängande skinkor, övermogna ostar och berg av solmogna tomater.
Vi reste till Italien. Hamnade nära Napoli i en by med maffiabossarnas sommarhus. Hus omringade av gallergrindar likt spjut runt de magnifika villorna.
Vi drack oss igenom otaliga, värdelösa rödviner och reste med tåget till Rom och Sorrento, men mer än så blev det inte.
Nu har vi dock hittat ett annan Toscana. Ett hus vid den Skånska östkusten, med havet, ålabodarna, blåbärsskogarna och det där lugnet som man nästan kan beröra.
Det blir aldrig ett Toscana, men det här räcker länge och drömmar kan alltid revideras och anpassa sig i ett liv som ständigt befinner sig i förändring.
"Panta rei" - allting flyter, är taget från Herakleitos sats: "Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod."
Vi förändras ständigt och vi är inte de samma som när drömmarna om Italien vävdes för femton år sedan. Väl att vi får nya drömmar och mål att växa med. Matintresset har vi kvar och berg av solmogna tomater från växthuset!
Kommentera